Livet vid Asketjärnet

Övre Fjället – Västra Grandalen.

När man går gamla Stockholms-vägen mellan Asketjärnet och Korterud så går man förbi en gammal hustomt och gård som heter Fjället. Eller förresten det finns två, övre och nedre Fjället. Speciellt vid övre Fjället så finns det massa blommor; lupiner, liljor, syren och nattviol som vittnar om andra tider. Det finns också en väldig tydlig husgrund med en gjuten trappa. Eftersom man gått där så många gånger så har man ju ofta undrat vem som bodde där.

Det finns gott om rösen här så hjälp vad de slitit för att röja den här lilla tegen. Det måste pågått under många hundra år, inte bara av den senaste ägaren.

Man hittar också resterna av en ladugård längre ned i backen. När mamma var liten/ung hade Birger i Väststuga sina kor här. Jag kan inte komma ihåg om vi hittat en brunn här, kanske tog man vatten i bäcken. Vi har hittat någon gammal stövel eller sko i den långa breda stenmuren. När jag var liten var det en gärdsgård i trä mellan gamla landsvägen och Fjällets ägor. 

Flygfoto från 60-talet (Min Karta):

Gamla vägen går på samma ställe som den gör nu. Här är en jämförelse med nutida foto:

1. Husgrund
2. Rösen
3. Ladugårdsgrund
4. En lång och bred stengärdsgård
5. Jordkällare

Karta från Laga Skifte 1920:

Notera stigen som går rakt norrut, den gick man förmodligen för att komma till Lässerud. Kanske man gick i skola där. Förklaringar till färger etc, det syns lite dåligt men gult verkar ju vara åker och blått och grönt är nog tomt och äng:

Mer inzoomat, så man ser huset. Det verkar inte finnas några andra byggnader vid den här tiden:

Om man väljer att titta på Elevation sås ser man tydligt rösenas utbredning samt jordkällaren:

På kartan från 1820 ser man att gården låg på ett helt annat ställe, nere på myren:

Husgrunden idag:

Det finns en gjuten trappa också, där man kan sitta och drömma sig tillbaka, bland lupiner och orangea liljor. Nattviol finns det också, vilket är mammas favorit på grund av doften. Jag har inte tänkt på det förut men det ser nästan ut som de har förbättrat en gammal husgrund genom att gjuta cement på den. Förmodligen har det legat ett hus här länge innan. Jag kommer ihåg att det under många år stod en syren vid huset uppe vid vägen, men jag tror att den är borta nu.

Det fanns massa älg-legor på ängen när jag var där senast. Det är förmodligen mjukt och gott att sova där, och kanske de också uppskattar en ljuvlig blomsteräng! 

Röset till höger om huset, det är enormt. Det växer också, förutom rönnen på bilden, ett annat träd men väldigt röda bär. Mer som en trädgårdsväxt, man ser klasarna mitt på röset på bilden:

Här ser man röset, stenmuren, lite bättre:

Nere vid ladan finns det en tegelhög. Det verkar vara gammaldags tegelstenar så kanske är det från murstocken?

Här ser man två av de andra stora rösena. Oändligt mycket jobb som ligger bakom dessa:

Jag hittade dessa gamla målarhinkar. Det måste vara längesedan någon målade här!

Här är också resterna efter ett par gamla vagnshjul:

Man kan ana flera igenväxta gärden längs gamla vägen om man följer den mot Asketjärnet till. Vägen är jättemysig med två hjulspår:

På ett ställe växer det massa blåsippor. När man är nästan framme vid “tippen-vägen” vid Asketjärnet så passerar man en väldigt brant och smal passage. Det kallas likvålet. Det sägs att för länge sedan körde man en hästdragen vagn med en likkista mellan Skillingmark och Köla. När man passerade detta branta ställe så välte vagnen och kistan med liket föll nerför branten. Därav namnet Likvålet, och det sägs också att det spökar där. 

En bild på den trånga passagen. Till höger reser sig berget högt, högt: